måndag 9 november 2009

Svenskbybornas pelargon


















Karin Berglund skrev i DN 2001 om Pelargonia x fragrans, Svenskbybornas pelargon. Jag fascinerades av växtens historia och har odlat den sen dess. Den kan vara så gammal som från slutet av 1700-talet. Svenskbyborna tog den med sig hem till Sverige från Ukraina 1929 som sin mest älskade växt tillsammans med sina käraste ägodelar.














I somras hade den tydligen bara en ynka blomma, men det gör inget. Bladen är mjuka och doftar ene eller nåt liknande. Växer sig stor och spretig men jag brukar tukta min. Jag vet inte hur många sticklingar jag skänkt vidare av min pelargon. Så länge jag lever vill jag odla P. fragrans.

Ha en skön novembervecka!

12 kommentarer:

  1. Är det så den heter! Vad kul att få reda på. Har haft en sådan pelargon i ett par år nu. Jag håller med, bladen är så mjuka och sköna så man kan inte låta bli att ta på dem. Och så luktar de så gott också. Hur brukar du övervintra din?

    SvaraRadera
  2. Åååh den var ju jättefin....tror bestämt att en sådan fattas mig:)
    Må så gott!

    SvaraRadera
  3. Vilken fin!!

    Jag köper gärna sticklingar av dej om du har, både av denna och den vinröda som du visade i förra inlägget.

    Ha en skön kväll

    SvaraRadera
  4. Spännande med historia bakom växerna...det gäller att förvalta väl och låta dem leva vidare.

    SvaraRadera
  5. Grattis till amaryllisen, du var säkert väldigt värd den!
    Det är särskilt kul med växter som har en historia, ta väl vara på din pelargon!!!! /Ruben

    SvaraRadera
  6. Den är väldigt fin, tycker jag också. Särskilt bladen - och doften!

    SvaraRadera
  7. Härligt med växter som betyder mycket och som har en alldeles egen historia. Undrar om det är den jag fått av Gunilla Malm. Vet du om hon hade den? Bladen är jättemjuka och doftar starkt.

    SvaraRadera
  8. Intressant med växter som har en historia och att man vet ursprunget.
    Underbart att någon bryr sig, för att bevara dessa klenoder.
    Tänk så många kvinnor som pysslat och pratat förtroligt med sin blomma.
    Man blir riktigt rörd när man tänker efter.
    Ann.

    SvaraRadera
  9. Jag minns - från Göteborg - roligt Inger! Med viss förfäran ser jag på våra pelargoner som vi vårdar, de ser ut att tyna bort. De fick stå ganska kallt på vår "ute veranda" under sept. Nu vissnar blad och de tynar bort. Får lite vatten, står mot väster i våra ljusaste fönster. Varför denna utveckling???Vad skall vi göra för att de skall överleva?

    SvaraRadera
  10. Den är ljuvlig!! Jag måste alltid rör bladenlite när jag går förbi.
    Visste inte att den hade sådan gammal historia.
    Ha en skön helg
    Annika

    SvaraRadera
  11. Om du vill läsa mer om svenskbyborna och resan hem från Gammalsvenskby, kan jag rekommendera boken "Banditer i byn". Den handlar om livet i byn och är skriven av Sigfrid Hoas som själv växte upp där. Många fina foton från byn!

    Mer info om boken och hur man beställer den finns på www.alvinaforlag.se Där finns också svenskbybornas historia i sammanfattad.

    SvaraRadera