Efter att ha umgåtts ett veckoslut med make, fyra söner, deras flickvänner och tre barnbarn finner jag flera likheter mellan min familj och min trädgård. Båda ger mig massor med energi men gör mig också trött på ett behagligt sätt. Båda utvecklas åt olika håll och i olika konstellationer. Jag behöver dem båda och de gör mig gott, mycket gott. I helgen har familjen stått i centrum, hindrar dock inte min kamera från att magnetiskt dra sig till trädgårdsmotiv.

Rosa hugonis, kinesisk gulros, hade nästan blommat över i Stockholm.

Kan inte minnas att jag sett en ginst i denna färg tidigare, jättefin och jättestor.

Spaljerat äppelträd från 50-talet hade Kalle och Maria. Heder åt unga människor som inte gör om sina trädgårdar de första de gör, utan har vett att uppskatta t ex gamla träd.

Tjuvkika till grannen får man väl, är jag i Provence? Nej, i Enskede. En trädgårdstitt som tilltalade mig enormt mycket, gamla träd, vildvuxet, atmosfär. Känns direkt att trädgården har en själ.
Här hemma är inte så mysigt, plus gem grader nu, bra med tanke på att det inte hunnit hända så mycket då jag varit borta från min trädgård.
Ha en bra vecka och på återseende!