
Myskmalvan växer som ogräs, försöker utrota den, men kommer alltid upp igen nånstans.

Blanknävan gör inte mycket väsen av sig, passar bra som underplantering.

Blodnävan bara finns där...

... liksom spansknävan som jag tycker bättre om.
Varje morron upplever jag nu en spänning då rullgardinen åker upp och jag kikar ut mot grannens garagetak, mitt spanarställe för den första frosten. Ännu har det inte lyst vitt, och mina växter har överlevt ytterligare ett dygn. Varför jag inte tar in blommorna, ingen aning, bara är så här varje höst. Hoppas väl på att det milda vädret ska fortsätta och att vintern ska dröja. Ibland tycker jag att det är kallt men vet att då den riktiga bitande kylan kommer känns skillnaden.
Skönt med de små blomstren som oförtrutet blommar vidare.
Ha det gott!